Vart tog inflationen vägen?

Vart tog inflationen vägen?

Alla som studerade ekonomi under den senare delen av 1900-talet och framåt vet att en reducering av inflationen var en helig graal. Jag tror inte någon tänkte tanken att vi en vacker dag skulle kämpa med näbbar och klor för att skapa inflation.

Riksbankerna, främst i Europa men även i Nordamerika, har med sina olika verktyg gjort ett fantastiskt arbete och varit helt inställda på ett mål – inflationen ska ner och landa kring 2 procent. Bra jobbat – Sverige bland andra länder lyckades både nå målet och till och med slå det. Problemet är snarare att man har lyckats för bra! Numera måste man hitta olika sätt att öka inflationen för att komma upp till 2 procent. Frågan är varför? Vad är det som är så bra med inflation? – och varför just den magiska siffran 2 procent?

Den som drabbats av höga kolesteroler vet att det finns både dåliga och godartade typer av kolesterol. Kan det vara så med inflation också? Har vi löst den dåliga inflationen? Inflation finns fortfarande i flera inhemska sektorer (tjänster och bostadsmarknaden är ett par exempel) men den importerade inflationen har gått ner och fortsätter neråt.

Jag har aldrig hört någon klaga på att priserna är för låga. Däremot klagar de flesta på att priserna är höga och på prishöjningar. Faktum är att Europa i allmänhet, och Sverige i synnerhet, är på väg in i en ny ekonomisk ordning. Regeringar och riksbanker testar olika metoder för att få fart på ekonomin. Dock ska vi veta att flera av metoderna är oprövade och kan visa sig ge oönskade resultat. Det har hänt förut och kan mycket väl hända igen.

Om vi återgår till de magiska 2 procent som Sveriges Riksbank har satt som mål är min känsla att målet saknar relevans. Målet har varit detsamma sedan 1994 och borde ha korrigerats för länge sedan. I företag är det självklart att mål ändras från år till år och sätts med hänsyn till flera faktorer. Att ha samma inflationsmål under 21 år känns oprofessionellt och inte önskvärt. Varför? Några anledningar listas nedan.

Priset på råolja har gått ner kraftigt (bra för länder som Sverige som importerar olja) och hjälper till att reducerar inflationen. Tillverkningen av flera produkter görs i Asien (över 95 % av världens leksaker produceras i Kina) och bidrar till att reducera priserna. Konsumenterna har tillgång till sajter med prisjämförelser där man kan snabbt välja billigaste inköpsställe eller tjänst. Konkurrensen ökar hela tiden och i många branscher (t ex flygbolag) är effekten att priserna tvingas ner. Mot en sådan bakgrund kan man lätt förstå att ett fast mål på 2 procent är taget ur luften.

Innovation har gett oss flera nya produkter och tjänster som ofta är bättre och billigare än gårdagens, som smarta mobiler och platta tv-skärmar. Vi har precis sett början till ”the shared economy”. Ett exempel på det är Airbnb som ger oss möjlighet att hyra ut våra hus och lägenheter – och själva hyra billigt när vi reser. Det sätter press på hotellens prissättning. Konsumenter har aldrig haft tillgång till så bra verktyg för att kunna hitta de bästa priserna – och verktygen används!

Jag är övertygad om att inflationen kommer tillbaka en vacker dag men det finns ingen anledning att uppmuntra höjningar av priser i den svenska marknaden. Landets ekonomi är stark och har dragit fördel av bra strategier från både regeringen och Riksbanken. Min egen känsla är att det fasta tvåprocentiga målet borde ersättas med ett mer realistisk mål – kanske noll. Ett vinnande koncept har annars alltid varit följande:

Under promise, over deliver. Värt att tänka på.

Campbell Peacock
http://mercianconsulting.com